13 juli 2007

Söröya 2007



Då var årets Norgeresa avslutad och den tredje i ordningen går till historien som den trögaste när det gäller fisket. Vi var sju man som lämnade Sverige med enorm iver att äntligen få doppa betena i storfiskens rike efter ett års uppladdning. Suget blev ju inte mindre av att läsa rapporterna från veckan innan då det landades en rad fina fiskar i ett otroligt bra väder och noll vind. Givetvis kom vinden precis när vi anlände och en styv ostlig vind gjorde fisket på de yttre grunden omöjligt de första dagarna. I stället fick vi hålla oss landnära i skydd av ön och hälleflundrafiske var egentligen det enda som vi kunde bedriva. Nu är det ju så att av någon oförklarlig anledning så vill inga flundror hugga på mina jiggar så trots timmar av slit fick jag nöja mig med att filma och fota de andras flundrafångster.


Efter några dagar la sig vinden tillräckligt mycket för att vi skulle kunna komma ut och fiska på de normalt torsksäkra grunden mellan 6 och 10 distans ut i lopphavet. Vi insåg ganska omgående att vi tyvärr skulle få slita nått enormt för vartenda hugg då vi knappt hittade fisk på något av alla de grund vi testade. Tydligen så går sejen längre ut i havet vid ostlig vind och givetvis följer ju torsken efter och eftersom sjön var för grov längre ut kunde inte vi ta oss längre ut. Inte nog med att vi hittade lite fisk, den fisk vi fann var otroligt svårflörtad och väldigt många hugg slutade med förlorad fisk.

Totalt sätt så kom det ju upp en fantastisk mängd hälleflundra på vårt gäng dvs 6 man (-1 då jag inte fick någon själv). Största vägde ca 22 kilo och landades av Karl-Johan som stolt poserar på bild ovan, totalt var det runt 30 st.

Det jag kommer att minnas mest av allt av fisket är då vi jiggade större sej som vi fann på ett av alla grund. Som utrustning använde vi 9 fots gäddspön i klassning upp till 130 gram och lättare jiggskallar. Sejen small på som rusande tåg i mellanvattnet och rullarna fullkomligt ylade när linan sprutade ut. Det var nog bland det häftigaste jag har varit med om även om fångsten i sig inte var något att ha. Jag lyckades landa den största sejen på 8.5 kg och även min största torsk på 11.6 kg på lätt utrustning. Störst havskatt på 6.3 kg var det även jag som fick, givetvis på riktat hälleflundra fiske. Trots det allt för dåliga fisket var det en underbar resa och bortsätt från för mycket vind hade vi sol och värme i stort sätt hela veckan samt riktigt sjukt kul på det sociala planet.